German Symbolist/Expressionist Painter and Sculptor, 1863-1928 Stuck was born at Tettenweis, in Bavaria. From an early age he displayed an affinity for drawing and caricature. To begin his artistic education in 1878 he went to Munich, where he would settle for life. From 1881 to 1885 Stuck attended the Munich Academy. He first made a name with cartoons for Fliegende Blätter, and vignette designs for programmes and book decoration. In 1889 he exhibited his first paintings at the Munich Glass Palace, winning a gold medal for The Guardian of Paradise. In 1892 Stuck co-founded the Munich Secession, and also executed his first sculpture, Athlete. The following year he won further acclaim with the critical and public success of what is now his most famous work, The Sin. Also in 1893, Stuck was awarded a gold medal for painting at the Chicago World's Fair and was appointed to a royal professorship. In 1895 he began teaching painting at the Munich Academy. In 1897 Stuck married an American widow, Mary Lindpainter, and began work designing his own residence and studio, the Villa Stuck. His designs for the villa included everything from layout to interior decorations; for his furniture Stuck received another gold medal at the 1900 Paris World Exposition. Having attained a high degree of fame by this time, Stuck was elevated to the aristocracy on December 9, 1905 and would receive further public honours from around Europe during the remainder of his life. Even as new trends in art left Stuck behind, he continued to be highly respected among young artists in his capacity as professor at the Munich Academy. Notable students of his over the years include Paul Klee, Hans Purrmann, Wassily Kandinsky, and Josef Albers. Franz von Stuck died in 1928; his funeral address memorialized him as "the last prince of art of Munich's great days". He is buried in the Munich Waldfriedhof next to his wife Mary.  Related Paintings of Franz von Stuck :. | Boy Bacchus Riding on a Panther | Golgotha | Faun und Nixe | Vent et Source | Self-Portrait at the Easel |
Related Artists:
eric utterhielm
1662-1717
leigh hunt
British writer who defended the romanticism of Keats and Shelley (1784-1859) Synonyms: Hunt, James Henry Leigh Hunt
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.